Matsal, Luleå
Fjortistjej: Alltså jag fattar inte varför vissa typ skär sig…
Lång tystnad.
Fjortistjejen (fortsätter): Jag menar då kan man ju lika gärna typ plocka ögonbrynen eller nått… för det gör ju typ lika ont, och då blir man ju liksom snygg också!
Cred: A,V,S,L
Ännu en sak som jag är säker på kommer att kännas rejält (även om jag aldrig har testat) vore att vaxa insidan av näsan…
Jag hade en gång en sås som skar sig.. Så jävla emo.. eller var det béchamel?
Varför har emos så svårt att behålla relationer?
De(t) skär sig för ofta.
Vet ni vad emo:sarnas högtidsdag är? Skärtorsdag! Mohhaaaaa!
17 Esteten: Spyr över din kommentar.
Tänk att folk vet så lite om något som är så vanligt..
Klockrent. Svart humor. suveränt.
Jag erkänner villigt att jag inte vet någonting om varför folk skär sig. Har själv haft down-perioder i mitt liv och fått professionell hjälp för detta, men inte ens då tänkte jag tanken på att karva i mig själv med kniv och/eller rakblad. Det känns mest bara… dumt.
Jag lär få skit för detta men det känns som om det har blivit ”trendigt” att skära sig och att en hel del gör det endast därför.
Moontoon: Nej, det gör ungefär lika ont.
Pernilla: Nej, skär man sig med rakblad gör det betydligt mindre ont än att plocka ögonbrynen. Däremot är det betydligt mindre hälsosamt och fortsätter göra ont betydligt längre efteråt……
Folk skär sig idag för att de läst om det på internet som nåt man kan göra om man är lite nerstämd, och alltså är det en modegrej/livsstilsgrej. Sånt här höll man inte på med förut trots att knivar och depression är urgamla saker. Jag tror att de flesta för 20 år sedan bara hört talas om självspäkning i form av munkar som piskar sig själva.
#32 och #55:
Jag uttryckte mig kanske lite klumpigt, jag menar såklart inte att dra alla över en kamm! Jag talar bara utav egen erfarenhet. På det program jag går, estetiska programmet, känner jag många som skär sig, endel av mina vänner gör detta. Många av dem har bortrakade ögonbryn och bara ditmålade (inte alla, men MÅNGA) och klär sig i randigt, rutigt, skrikiga färger – ni vet säkert hur jag menar :) Såklart finns det många med ögononbrynen kvar som också skär sig, men detta är vad jag känner till och ofta är det just emo’s, esteter och människor med alternativ klädsel som förknippas med rakbladen, därför drog jag den parallellen :)
PS. Vill bara tillägga att jag lider med er som skär er (med eller utan ögonbryn ;)), det är hemskt att ni mår så dåligt att ni mår bättre av att skära er och orsaker er själva fysisk smärta :(
Isprinsessa, Jag drog en förhastad slutsats, du drog en annan. Jag sa bara att jag inte tror att det på något sätt hjälper att kommentera huruvida det gör ont att skära sig eller inte, här på tjuvlyssnat, bara för att man vet det. Jag råkar veta, för ja, jag har skurit mig. Vad det nu har för betydelse för dig. Det enda jag menar är att jag tycker det är synd att folk går såhär långt som att skada sig själva för uppmärksamhet. Och nej, jag säger inte att -alla- som skär sig gör det för uppmärksamhetens skull, det gjorde inte jag.
# 50, Happymealungen: Australiensk
O:et ska inte vara med, men det kommer med när man försöker uttala ordet :P
#62 Ellinor: äh, en sån vaxning är ju vardagsmat, i Austraolland är ju alla mycket hårdare.
http://www.tjuvlyssnat.se/index.php?s=austraolland
Jag plockar näshåren när jag känner mig självdestruktiv.
Skillnaden (tror jag) mellan skära och plocka är väl att när man skär så ser man blod m.m. och får lite tillfredställelse av det. Samtidigt som man faktiskt KAN dö av att skära sig i handlederna. Då tror man själv att man är seriösare än man kanske är -> tillfredställelse. Hur ont kan det göra att skära sig med rakblad? Rakblad är rejält vassa och då gör det i regel inte lika ont. Men som sagt jag vet inte.
#21, Sofia. Att göra motsvarande bikinivax som KILLE? Dessutom som oerfaren vaxare. Jag funderade på hur ont det egentligen kunde göra efter att vi hade diskuterat om varför man skulle låta någon annan vaxa och om man inte kunde dra själv för att det gör så ont. Jag tyckte det verkade löjligt att man inte vågade dra själv. Lånade lite vax av en tjejkompis och gick rakt på sak (från ögonbrynsplock till vaxning av down low). SATAN säger jag bara, och då menar jag SATAAAAAAN! Jag slutade efter 2 drag. Jag vågade iallafall dra själv…
HAHAHAHA.. Nä, hon fattar inte varför man skär sig..
Nu blr jag trött på alla dessa bestämda åsikter om hur det är att skada sig själv, vare sig de kommer från människor som aldrig ens tänkt tanken eller från sådana som gör det varje dag.
Det finns inte EN anledning att skära sig; det finns minst lika många anledningar som personer som gör det. Någon gör det för uppmärksamhet, någon för att se blod, någon för smärtan, någon av nyfikenhet, etc, etc. Och fån-snack om det gör ont eller inte. Jisses. Smärta är något som alla människor upplever olika. Dessutom kan smärta kännas mer eller mindre beroende på situationen. Det finns garanterat människor som tycker det gör lika ont (eller ondare) att plocka ögonbrynen som att skära sönder sig (och vice versa). Det finns t.o.m. människor som njuter av det ena eller det andra.
Och självstympning av alla de slag har funnits lika länge som människor har mått dåligt. Säkerligen får vissa ungdomar idén att skära sig genom media, men om de inte fick det skulle de komma på något annat sättatt skada sig.
Om vi dessutom ska analysera varför så kallade ”emos” och andra subkulturer är överrepresenterade bland självstympare, så kan jag försöka förklara från min egen erfarenhet (som jag tror stämmer rätt väl in på många andra). När man har mått dåligt hela livet, eller känt sig annorlunda och utanför, får man så småningom behovet att ställa sig utanför samhället. Därför är det ofta så att människor med psykisk ohälsa söker sig till subkulturer eller dylikt.
Nu har jag skrivit en jävligt lång kommentar som såklart inte kommer få människor att tänka efter överhuvudtaget. På sin höjd håller någon med mig. Man jag blev iallafall av med lite frustration.
”Jag hade en gång en sås som skar sig.. Så jävla emo.. eller var det béchamel?”
Lite grann verkar det som det blivit mode i att skära sig, typ Emo kulturen. Dock är det ett reellt problem med att framför allt unga tjejer som lider av borderline personlighetstörning, relativt ofta hänger sig åt själv-destruktion, så som att skära sig. Varje förälder som har ett barn som har eller har haft borderline störningar, vet att självdstruktion inte är så värst roligt.
Däremot anser jag fortfarande att man kan skämta om det. Jag skrattade hejdlöst åt citatet som jag inkluderat i början av mitt inlägg.
Jag tyckte repliken var rätt så gullig, men jag kan ju bara tala för mig själv.
Jag har skurit mig i många många år. främst på skenbenen som nu är helt täckta av ärrvävnad. Jag gör det när jag får fruktansvärd ångest och då känns det bara skönt. Det gör inte alls ont, jag blir bara lugn. Ångesten försvinner som ett trollslag, tror det är kroppens endorfiner som kickar igång. Skulle jag däremot skära mig när jag inte har ångest, tex slinta med en brödkniv, så gör det jävligt ont, och jag tycker synd om mig själv precis som alla andra.
Jag tycker inte jag är cool, eller häftig, det är för mig den enda ångestdämpande medicinen som hjälper, och jag gör vad jag kan för att dölja det för andra. går aldrig i shorts eller visar mig i ljuset för min pojkvän.
Så ni som dissar oss som skär oss; gå en mil i mina sandaler och se hur det är….
Prova att göra en Brasiliansk Vaxning istället, då ska ni få se på smärta…
HAHAHAHAHAHAHAHAHA, fan vad smart.
så borde man ju ffs göra ist .___0
Det var jag som publicerade detta inlägg (i varje fall ursprungligen). Det var för det första inte i norra Sverige som det tjuvlyssnades, utan på roslagsbanan utanför Täby.
För det andra måste jag påstå att budskapet är tydligt. På ett humoristiskt plan kan man ta till sig orden, men också på ett djupare och mer allvarligt. Ordet ”signalfel” dyker upp i huvudet, jag vet dock inte ifall det har att göra med tåg eller hur ett självdestruktivt beteende som faktum bemöts i samhället.
Jag tror att jag på min höjd läst ett vettigt inlägg av alla dessa kommentarer, och med tanke på att det är cirka 70 kommentarer all together kan man dra slutsatsen att majoriteten av alla tjuvlyssnare är ungefär lika naiva som flickan som uttalade sig på tågen från början.
Tack för mig.
#69, Marias kommentar var bra tycker jag
Ja, jag tänker göra som några har gjort under mig. Tala för mig själv liksom ^_^ Jag har skärt mig sen jag var, tja, 13. Och nu är jag 15. Jag började ”mesigt” (med sax och liknande) Sedan gick det över till vassa rakblad. Jag trivs på nått vis med att skära mig. Om jag blir depp så skär jag mig, ja, man får ärr. Men jag står för att jag skär mig. Att skära mig har blivit som en livsstil, som jag kan göra om jag får tråkigt också. Jag gillar att skära mig. Och jag blir väldigt irriterad på alla som tycker att dom som skär sig är konstiga. Att skära sig är en härlig känsla (enligt mig) som gör så att jag blir ”lugn” efter ett deppanfall.
Och jo, ett ps ; Är jag den enda som stör mig på ”bästavänner” som säger att man är cp och störd i huvudet om man skär sig? Dom stöttar liksom inte en, dom säger bara att man ska sluta (och det är praktiskt taget omöjligt att sluta skära sig om man har gjort dt en gång, dt är typ beroendeframkallande) Så ni vänner, fråga varför och förstå att dom skär sig och förstå att dt är svårt att sluta, istället för att bli arga.
CIAO <:
Kommentaren i sig var ju lite lustig, men för oss som lider av borderline exempelvis så är självskadandet, iallafall för mig en del av mitt liv. Jag vill självklart inte skära mig men för mig är det det enda som hjälper för att minska den psykiska smärtan. Jag håller på att gå i psykoterapi nu och det hjälper mig faktiskt, men det är jobbigt att behöva ha så mycket ångest. När man har riktigt mycket ångest kan fysisk smärta vara att föredra framför det psykiska.