Blå linjen mot Kungsträdgården
Mamma går på tunnelbanan med sin son ~3. Redan när de kommer in i vagnen skriker barnet hysteriskt. Barnet fortsätter skrika efter att de satt sig ner. Efter ett tag börjar folk skruva på sig och byta plats. Mamman försöker muta med godis, biobesök och hota med indragen tv.
Mamman (ställer sig till slut upp): Alltså, jag fattar att ni hatar mig och Daniel just nu. Tro mig, innan jag fick barn hatade jag också barn som skrek på offentlig plats. Men jag har ingen jävla aning om hur jag ska få tyst på honom. Jag har försökt med allt. Någon som har några tips?
Tystnad.
Gammal tant (som suttit och skakat på huvud och sett sur ut): Jag har hört att det finns många som vill adopotera just nu. Min dotter sa i julas att det var trendigt. Det är mitt tips!
En gång frågade jag en mamma till en unge som tutade i en sån där lur under skyltsöndag om hon eller jag skulle tysta ungen. Det var innan jag själv fick barn.
Barn skriker ibland. Det är naturligt. De vill ha sin vilja igenom och i viss ålder så tror barnen mer eller mindre att de startar världen på morgonen när de slår upp ögonen och att då upptäcka att allt inte blir som det vill är såklart frustrerande.
Långsiktigt så tror jag tyvärr att en lösning är att låta barnen skrika, utan att muta eller hota dem. Får inte skrikandet resultat så ledsnar de. Ungefär som att man inte förhandlar med terrorister (ingen jämförelse i övrigt :-)) Men då omgivningen inte tål det så måste man ibland kompromissa. Vad har en ensamstående förälder för val när det ska handlas eller andra ärenden ska uträttas.
Att stoppa barnen i förvaringsboxar skulle förvisso leda till snabb bortadoption men är nog ändå inte att rekommendera :-)
Moa: Det är väl inte ett dugg oartigt att byta plats för att där är en gnällig unge i vagnen? Jag byter ofta plats om där är för högt ljud, sen om det är en unge på 3 år eller en vuxen människa spelar mindre roll. Jag hade helt klart haft förståelse för om någon bytt plats om jag suttit med en unge som bara skrek och skrek och jag inte kunde få tyst på den.
Tanten menade nog att eftersom mamman inte kunde uppfostra sonen skulle han må bäst av att komma till en familj som kunde det. Annars kanske aga kunde vara passande i just detta fallet. Lite aga iaf. Fast då hade väl alla blivit ännu argare på mamman. Hot funkar ju inte om de aldrig verkställs.
Vart har empatin för andra tagit vägen. Det är så jäkla lätt att säga hur andra ska bete sig!!! Surtanten kanske ska ta en titt på sitt eget liv… Det är säkert jobbigt att sitta och lyssna på detta men hon hade väl egna barn, eller??? Alla Ni som dömer, vänta tills Ni själva sitter i hennes sits!
Kul morsa ^^
Vore intressant att veta hur gammal hon var. Skulle kanske säga en del i sammanhanget.
HA HA HA HA HA HA HA HA !!!!!
hoppas mamman svarade ”jag skulle gärna adoptera honom till dig….men det är nog inte så smart eftersom du ändå lär dö snart”
Ha, ha, ha! Vilke rolig tant!
För övrigt har jag större förståelse för ungar som skriker än folk som lyssnar på musik så att det hörs i hela vagnen. Min enda tröst är att de alla kommer att få tinnitus och lida resten av livet. Det är straffet för det lidande de orsakar oss andra i vagnen. Ha, ha, hör du det killen som förpestade min pendeltågstid i morse med ”We’re the kids in America” eller vad den nu heter. Känn dig träffad. Och alla ni andra som inte kan visa hänsyn också förresten.
Varför skulle man vara arg på morsan? Hon försökte ju.
Det är föräldrar som inte ens orkar svara sina ungar som borde få en rostig lie insmord med sambal oelek uppstoppad nånstans. Ungen ber mamma titta tvåhundrafemtio gånger på raken och morsan/farsan orkar inte titta upp ur tidningen ens.
Håller för övrigt med om att småkräk som tvingar mig att lyssna på deras kassa musik genom en usel mobiltelefonhögtalare på pendeln borde få åka på utsidan av tåget.
Vass replik från tanten om än felplacerad, mamman försökte ju.
Åhh, så klockrent ifrån båda! Hahahaha!
Hahah, fortsättningen på den där borde typ vara *bitchslap*
shit! de va ett tungt tips!!!
Hm. Om jag varit där skulle jag suttit mig bredvid och pratat med barnet. Små barn verkar ha en otrolig fascination med främlingar som talar till dem, speciellt om de är unga.
Men mamman var ju helt underbar! Hon bad ju faktiskt om tips – då kan dom väl inte klandra henne.
Hahah, henne vill man inte ha som mormor?
Heter det inte..adoptera?